Det fanns en häst, en häst som lärde mig massor, en häst som fick mig att både gråta och skratta, en häst som satte mig i situationer där jag var livrädd, en häst som jag älskade av hela mitt hjärta...
Han hette Cash is King men vi kallade honom Kungen och han var min kung! Det var ett halvblod på ca 172cm som hade en vilja av stål. e: Calino-Castle Keep xx-Menelek xx

När jag var 15 år så var det dags att hitta en lämplig storhäst till mig. Eftersom Nilla, min storasyster, hade jobbat hos Agneta Lindelöw så kollade vi där i första hand. Det visade sig att de skulle sälja en av hästarna Nilla ridit in. Det var en liten 5 årig valack på 165cm som visade mycket hopp och var tävlad 1,10m. Vi kom dit och Nilla visade honom uppsuttet, när det var dags för mig att hoppa upp så var jag livrädd!! Enligt mig var han stor och stökig jämtemot min lilla dressyrhäst på 158cm jag red runt på hemma. Men efter lite tjat hoppade jag upp. Ville inte galoppera för det var för läskigt, men när Nilla blev sur på mig vågade jag inget annat ;) När vi kom hem så började tjatet! Mamma hade inte lust att åka och kolla på fler hästar och Nilla älskade honom. Jag var lite skeptisk men jag ville ju ha en häst!
Vi bestämde tid för besiktning och hämtade honom.

Problemen började rada upp sig. Han var svår att lasta, svår att sko, kunde inte stå uppbunden utan att kasta sig bakåt, reste sig på ridbanan och jag var rädd! När vi haft honom i två veckor skulle jag hoppa. Han hoppade mig ur sadeln och jag blev mer rädd. Men vi tog oss igenom det.
När vi haft honom i ett par månader blev han sparkad på ena framknät som svullnade upp vilket ledde till ett par veckors vila.

Vi kom igång och åkte på vår första tävling framåt våren! Nollade 0,90m och missade ett hinder i 1,00m för att fröken Bengtsson glömde styra ;)
Det året radade vi upp nollrundor och allt gick bra! När vintern kom kändes det inte lika bra och vi åkte till veterinären som behandlade honom i vänter bakknä.
Vi kom igång igen och jag var supernoggrann med igångsättningen! Vi började tävla framåt sommaren.

Sen gick det inte lika bra igen, vi åkte till veterinären och denna gången var det båda haserna som blev behandlade. Vi satte igång och började träna och tävla lite smått men sen var det samma sak igen. Denna gången gällde det bägge haserna och höger framknä.

Vintern 09/10 spenderade jag i Sälen och då bodde han hos en kompis till mig. Där tog han det mest lugnt och jag valde en långsam igångsättning.
September -10 började jag jobba på Hästak och han kändes bättre än någonsin!! Vi debuterade 1,30m och jag började för första gången hitta knapparna på denna stora häst med stor galopp och lätt kunde misstas för ett tjurigt sto.

Efter vintervilan så så var han inte densamma.. Jag visste det direkt :'( Vi hade en veterinär ute som behandlade honom i höger has och höger framkota. I samma veva så fick jag problem med mina handleder och blev opererad vilket ledde att han fick en lång vila då jag lät honom gå på bete med massa kompisar. Jag visste nog innerst inne att detta var hans sista sommar...
När jag satte igång honom var det inte min fina Kung längre och jag bestämde mig för att boka tid hos min gamla veterinär som haft hand om honom innan, Ingrid och Barbro Ohlsson på Huntley Gård i Ängelholm. Det var väntetid för att få komma dit men jag ville verkligen veta, var det slut?
Vi kom dit och proseduren började, longering, böjning, springa fram och tillbaka, röntga och vänta...
Sen kom smällen, det finns inget kvar att göra. Bara för att han ska kunna gå i hage måste han gå på smärtstillande. Jag kände mig helt tom, jag grät inte ens. Det kom när jag kom hem istället..

Sen körde Anders på Hästak, mamma och pappa iväg med honom. Jag ville inte följa med, när vi lasta ville han först inte in och jag hade bara lust att försvinna. När han gått in i släpet fick han en sista puss på den där fina mulen.
Men det var inte min fina Kung som åkte iväg från gårdsplanen, han hade lämnat mig för längesen.. Den tomheten som fanns i hans ögon vill jag aldrig någonsin se igen!!
Jag visste att jag väntat för länge, varit för envis men han var ju min bebis.

Jag hoppas du får galoppera fritt på de gröna ängarna i Trappalanda där du slipper ha ont <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här kommer så min nyårssummering. Januari Började så smått med Premiärs igångsättning när min tumme tillät det, bröt tummen i november 2012. Men eftersom ridhuset inte var klart på Hästak och ovanpå det så var underlaget ute inte det bästa så det...

Snart rullar vi vidare mot nya mål, möjligheter och utmaningar. Håller på att knåpa ihop min planering för nästa år, kommer börja med januaris veckomål och sedan gå vidare med månadsmål och sedan sätta mål för varje halvår och till slut för hela året...

Sitter och tittar på Trolltyg medans jag väntar på Jonas som ska komma hem med mitt paket. Vi har haft lite frukostmys och kollat på sista avsnittet av julkalendern nu på morgonen. Bäst att passa på för kl 16 ska jag börja jobba och jobbar sen till 0...

Känns som att allt går i ett nu och snart är det jul! Jag har lagt ner alla måsten detta året, julpyntet har dock åkt fram. Jag jobbar julafton och känner ändå inte jättemycket julstämning, den ända som är lyckligt lottad och får julklapp i år är Jon...

Det börjar bli ganska jobbigt nu, det här med att Premiär har vintervila, och då är det mer än två veckor kvar!! Så är det någon som behöver hjälp är det bara att hojta till. Det har för övrigt varit en lång måndag idag.. Började med att jag inte...